Jag har en man, en riktigt fin man.

Jag tror jag kan kalla honom man..

Han är lång, har hår lite här och var,

stark, och han är förbi berg-och-dalbane-rösten,

är man man då?

Han är mogen, oftast mogen,

tillräckligt mogen för mig.

Han säger att han älskar mig,

och jag tror honom.

Det borde vara sant,

han gjorde ju faktiskt frukost till mig imorse.

Han får mig att känna mig levande.

Jag vet att det här är riktig kärlek.

På riktigt.